söndag 24 april 2011

Mina älskade prylar

Mycket har dom senaste åren handlat om att kasta och rensa upp i röran. Man har av det lätt kunnat dra den slutsatsen att jag är nån sorts asket som skyr varje pryl. Inget kunde vara mera fel. Jag älskar prylar. Vissa. Så jag dokumenterade några av dom som finns i min närhet. Det kunde blivit fler: kaffebryggaren till exempel. En massa andra böcker. Men det var dom här jag kände starkast för just idag.

Självporträtt målat av Linköpingskonstnären Pär Thorell 1966. Min favorittavla alla kategorier. Inköpt av min pappa strax efter att den målats. Jag kan sitta och titta på den i timmar.

Min Ipod med Boselurar. Här stänger jag ute världen och skapar mitt eget musikuniversum i random. Med 25000 låtar blir det aldrig risk för trista upprepningar.

Reservoirpennan med guldstift är av märket Lamy och boken är en Moleskine. Det som skrivs i den med den här pennan är främst till för mina ögon och tankar.

Min tramsigaste samling: Contaxkameror med Carl Zeissobjektiv. Alla fungerar och några av dem ger mig vällustkänslor bara av att titta på dom. G2:orna är dom vackraste kameror Gud skapat.

Jodå, den hänger med fortfarande, Alfan. Precis som sin ägare börjar den bli lite tilltufsad här och var. Men det är en äkta patinering som jag själv i stort sett bär ansvar för. Min allra sista bil.

Den är vacker att se på och hålla i. Och ännu vackrare att läsa: Tomas Tranströmers Dikter och prosa 1954 - 2004. Den enda bok jag skulle rädda i mitt bibliotek om det brann.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar