onsdag 16 mars 2011

Framtiden

Just nu blöder jag för Japan. Det är så fruktansvärt det som händer att jag snart inte vågar kolla in nyheterna längre. För er som känner mig är det ju ingen nyhet att jag älskar Japan och dess folk. Smärtan och lidandet japanerna tvingas leva sig igenom spiller över även på mig och gör mig nedstämd. Jag skulle vilja åka dit och göra något. En insats. Vad som helst. Men alla verkar mest vilja fly därifrån.

Nåt som gör mig förbannad är hur kärnkraften plötsligt blivit ett slagträ igen. Innan man ens hunnit reparera skadorna och få en överblick vädrar parterna sina åsikter som om människorna i de drabbade delarna inte fanns. Som om dom bara vore några brickor i ett spel. Visst ska kärnkraften debatteras och kritiseras. Men kan man inte hålla igen åtminstone tills det akuta läget stabiliserats? Jag tycker det är osmakligt att göra politik av en katastrof medan den pågår.

Mot bakgrund av allt som sker är det förstås futtigt att fundera över sitt bloggande. Men livet går ständigt vidare, vilket inte minst japanerna visar.

Att jag fortsatt med Stellabloggen är uppenbart och kanske gör jag det ett tag till. Stellas farfar är och förblir jag och hon behöver inte figurera lika frekvent som tidigare. Men att skapa ett bildgalleri, streck forum, står fortfarande på att-göra-listan. En virtuellt rum att visa mina svartvita knäpp i. Gamla såväl som kommande, än så länge oknäppta. Det är ju trots allt därför som jag fotograferar. För att jag vill berätta något.

Dom här bilderna tog jag i Japan för två år sen. Hoppas att dom berättar något. Om landet. Eller kanske bara om mig. Klicka på dom så blir dom större.

Nara

Kobe

Tokyo 1

Tokyo 2

Kyoto

Nara 2

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar