måndag 31 januari 2011

Utmattad

Jag är trött. Nästan utmattad. Nu tror ni förstås att det beror på Stella, men där tar ni fel. Åtminstone nästan. För lite matt är jag kanske efter helgen. Att vara en ettårings sällskap kräver sin man eller kvinna. Särskilt runt midnatt. Det är intensivitet och synnerligen närvarande som gäller till hundra procent. Hela tiden.

Ändå är det inte Stellas fel att jag är utmattad. Det är livets. Jag börjar bli gammal, vintern är lång och tillvaron är inte särskilt spännande längre. Trots revolutioner i arabvärlden som man gått och önskat i decennier. Frågan är bara vad som kommer nu. Sharialagar? Nästa Iran? Ingen vet.

Men min låga brinner inte längre lika intensivt. Det viktiga är inte särskilt viktigt. Bara lättviktigt. Och sånt som folk ägnar sina liv åt: oviktiga diskussioner, oviktiga tvprogram, oviktiga åsikter känns mest som irriterande myggbett. Lushugg i lönndom liksom.

Fast Stella är viktig. Förstås. Barn är livets mening, brukar man säga. Och så är det kanske. Åtminstone just nu när det känns som att det bara är Stella som betyder nåt.

Och att solen skiner och talgoxarna tjirrpar i de lövlösa björkarna. Jag längtar till en sommaräng med blå himmel tryfferad av stackmoln. Efter frånvaron av folkmassor och åsiktsmaskiner, tro och vetande. Till närvaron av intensivt liv, levandet i mikrokosmos. Och en blöt nysning från Stella mitt i fejset.

1 kommentar: