torsdag 30 december 2010

Klassiker

Gick förbi Strinbergs grav på Norra kyrkogården häromdagen. Och igår kväll statyn i Tegnérlunden. Det är konstigt hur vissa inte dör. Strindberg bara fortsätter leva decennium efter decennium. Hans ord är lika starka och laddade som någonsin och hans blick följer mig tätt, tätt.

Den 22 januari är det 162 år sen han föddes. Då kan det vara på sin plats med ett nytt besök vid hans mörka ekkors på Norra där jag då och då tänder ett ljus när jag går förbi. Intressant är att jag inte är ensam om det. Ofta brinner där en låga, inte sällan ligger där en krans eller blomma. Strindberg lever alltså. Leve Strindberg. Och här är hans utsikt uppifrån lunden.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar