tisdag 5 oktober 2010

Ett år idag

Idag fyller mina ärr ett år. Det första året har passerat sen jag blev uppsågad och uppskuren. Jösses vad tiden flyger. Och trots att allt är läkt, så känner jag fortfarande fantomsmärtor i bröstet av avskurna nerver. Ungefär som när man varit hos tandläkaren och bedövningen fortfarande sitter i.

Jag passerar Thorax varenda dag på min arbetsväg och får därför aldrig riktigt chansen att glömma bort dom där dagarna hösten 2009. Ska jag ta en annan väg till jobbet kanske? Nja, det är kanske inte helt fel att minnas ändå. Det finns ett före O och ett efter. Nu är det R-tiden, innan var det kärlkrampseran.

Fast visst påverkas man av en stor operation. Det tror jag alla med erfarenhet skriver under på. Livet blir aldrig riktigt likadant före som efter. Man påverkas, inte bara av att ha nosat på livets gräns, utan också av att främmande händer varit inne i kroppen och rört om. Brutit gränser och vallar liksom.

Så grattis mina ärr! Ni är en del av det bygge som är jag. På gott och på ont.


1 kommentar:

  1. annikatonstrom@hotmail.com7 oktober 2010 14:00

    Hej Göran! Man glömmer aldrig , men minnet bleknar med tiden! Man tänker på det som är roligare i stället! Så har jag gjort! Tiden går så fort så man har inte tid att tänka på det som är ont! Tänk positivt så går allt mycke lättare! Men det finns alltid kvar någonstans! Nu har du ju ditt underbara barnbarn Stella och det är det bästa som finns! Kram Kusin Annika!

    SvaraRadera