tisdag 31 augusti 2010

Tänk vad...

... dagens ungar får vara med om. Stella har TV i hissen där hon bor, Top of the World. Själv minns jag första gången jag såg TV. En liten svartvit apparat på 17 tum. Vi var hembjudna till vänner till familjen och vi satt och väntade i en evighet på att programmet skulle börja med kallnande kaffekoppar och urdrucket saftglas på soffbordet framför oss.

Så drog det ihop sig. Testbilden byttes ut mot en klocka när det var fem minuter kvar. Och sen, då sekundvisaren nådde tolvan, drog ett klockspel igång och en tecknad bild av stadshuset i Stockholm fyllde rutan. Sen kom nån steltuperad tant och berättade att nu var det program för alla barn. Andy Pandy hette det och dom vuxna stirrade lika andäktigt på det som jag gjorde.

Och stirrar gör Stella i hissen också. Förvåningen, fascinationen. Jag gillar den. Det är en ytterst kort tid av lycka. Sen drar ögonblicket förbi och nya attraktioner gäller. Det är så mycket att ta in i världen. Även om Andy Pandy inte står på programmet längre.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar