söndag 25 juli 2010

Söndagkväll

En viss melankoli smyger sig alltid på om söndagen. Särskilt vid kvällningen. Har det sen regnat rejält och det bär mot höst så växer halsklumpen som en pumpa i september.

Fast det har väl med tiden att göra. Om den följer en axel eller cirkel kan vara egalt, men rör sig gör den och vi med den. Tiden är den rastlöse pådrivaren som aldrig stannar upp för att ta en öl. Som inte sätter sig ner och plitar på SvD:s korsord. Och aldrig nånsin skulle tiden slänga bort en atomsekund på att läsa en bok av Orhan Pamuk eller Haruki Murakami.

Näe, tiden är en kåt hanhund som fått upp spåret efter en läcker tik och med upphetsningens hesa flåsande ur piporna pressar den sin våta nos mot asfalten och jagar på. Framåt, framåt, alltid framåt. Om det sen bär runt, utför eller över avgrunden spelar ingen roll. Aldrig står den stilla.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar