onsdag 9 juni 2010

Whitney dagen efter

Näe, det blev ingen förnedring och inte heller riktigt så illa som befarat. Fast visst är det jobbigt att bevittna nergång och förfall. Blott en skugga från fornstora dar är hon, Whitney Houston och har mycket svårt att hitta tonerna. Särskilt dom höga. Men eftersom hon wailar som en varg lyckades hon nödtorftigt skyla över i dom rivigare sakerna. I I'll Always Love You fanns det dock ingen räddning.

Men någon förnedring tycker jag ändå inte att det var. Snarare en oerhört stor artists kamp för att, trots att redskapen är förlorade eller förstörda, ändå försöka ge sin publik allt. Och publiken i Stockholm måste tillhöra världens mest generösa och kärleksfulla. Den bar Whitney på sin entusiasm och hon verkade både lättad och tacksam över stödet.

Plåtat Whitney Houston har jag aldrig gjort. Däremot en annan rätt stor diva: Annie Lennox. På Eurythmics konsert på Stockholms stadion nån gång runt 1986 tror jag.

Och Mick Jagger på Ullevi 1982. På tal om divor alltså.

Eller Nina Hagen för att fortsätta. Konserthuset, 70-talets slut, skulle jag tro.

Fast Bowie var inte så divig. Mer av en engelskt artig skolpojke faktiskt. Göteborg 1987? Näe, sorry. Bilden är tagen vid ett promotiongig på en klubb vid Medborgarplasen. Ett gäng journalister, skivbolagsfolk och en näve kändisar. Samt mr David Hayward-Jones, alias Bowie, på tafsavstånd.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar