onsdag 21 april 2010

Om tuben

Man tänker annat när man blir äldre. Annorlunda, på lite annat vis. Perspektiven förskjuts och sentimentaliteten blir bannlyst. Ibland i alla fall. Andra gånger är det tvärtom; tårarna sprutar.

Fast mest är man lite eljest, som dom säger norr om Uppsala.

Som att jag undrar om jag kommer att använda upp hela tuben när jag köper ny tandkräm. Eller ska jag köpa en mindre? Jag kanske inte lever tills den är platt. Fast den kan ju alltid gå i arv till nästa generation förstås.

Och nybyggen av hus och vägar. Varje morron traskar jag över Solnabron och grunnar på om jag ska få se dom nya, fantastiska Tors torn förverkligade. Vissa vill ju stoppa dom, men det har alltid funnits folk som beklagat att hjulet blev uppfunnet. I höst får dom väl rösta på Wetterstrand & Co och hoppas på det bästa. Vi andra kan väl söka oss till öppnare, inre landskap. För nuftiga, som Skoda brukade säga.

Annars har jag skaffat ny stegräknare, vilket väl måste räknas som både klimatsmart och hälsodito. 7029 steg är det från Frösunda till Kungsholms torg. Låter lite men visar bara hur hjuliga vi blivit i sinnena, även för småsträckor. En timme tar det från dörr till dörr och jag tror det bidrar till att hålla klaffarna i trim i mitt blodsystem.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar