måndag 19 april 2010

The End?

Kan inte låta bli att fundera över jordens undergång. Apropå aska då. Undrar om man skulle vara medveten om att det var just slutet man upplevde om man upplevde det? The End, alltså... och sen fade out liksom? Jag tvivlar.

Jag tror vi är ihopmeckade som Duracellkaniner. Vi bara fortsätter och fortsätter tills dess att vi stupar. Utan att höja blicken och tänka efter. Och det är väl bra? För hur skulle det se ut om vi allihop slog oss ner som askungar, tjurade och gnällde att nu får det vara nog?

När det är nåt stort på gång skärper sig människovarelserna. Uthärdar flera dygn i buss utan mugg, från Balkan upp mot Skandinavien. Bara för att få komma hem och jobba häcken av sig. För att ha råd att dra till Thailand nästa vår igen. Om inte nya vulkanutbrott - eller för all del det gamla pågående - sticker lavakäppar i hjulen.

Jag fascineras av att vi - mänskligheten - inte har nåt facit. Det tror vi oss ju alltid ha annars. Men mot vulkaner står vi oss slätt. Får vi hålla oss på mattan en vecka? En månad? Ett år? Ingen vet faktiskt och det känns riktigt spännande. Detta blir en vecka jag inte vill missa!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar