fredag 19 mars 2010

Varde vått

Vatten är vår bästa gren. Det naturliga elementet för däggdjur av vår sort. I nio månader skvalpar vi runt i ljummet spad och har det så gott så gott. Därefter pressas vi brutalt ut i denna torra värld. Inte undra på att vi gallskriker.

Men som en liten rest, en minnesdroppe av vår amfiba tillvaro, finns ett uns väta kvar inne i örat. En viskning, inte bara från livmodern utan också från tiden när vi var havslevande varelser med fenor men utan ben. Och för att riktigt understryka vattnets viktning, styr den minimala pölen vår balans. Vår upplevelse av upp och ner i tillvaron.

Små bebisar, som Stella, blir som fiskar i vatten. Dom simmar under vattnet och dom stänger naturligt luftvägarna för att inte kvävas. Det vet alla som sett babysim. Inte undra på att vi gamlingar också blir sälla av lycka när det börjar droppa och drälla så här på vårkanten. Vi minns med antennerna riktade tillbaka mot silurtiden.

Vore det så att fruset vatten, is alltså, är vår naturliga miljö, skulle vi knappast njuta så syn- och hörbart som vi gör när vi som bebisar hamnat i spat. Då skulle vi snarare bli som flundrefiléer på en isbädd i fiskaffären: stelfrusna och stendöda.

Idag plaskar det om fötterna och stänker i pannan. Jag kan inte tänka mig ett bättre sätt att anropa helgen på.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar