onsdag 17 mars 2010

Inte citron!


Det här är en sån där dag när jag bara är en liten lort. Inte journalisten GT. Icke den gode maken eller den nyfikne övre medelåringen. Knappt ens Stellas farfar. Jo, förresten. Det är jag. Alltid. Också lortdagar.

Men varför då detta huvudhäng? Egentligen av ingen anledning alls. Kanske bara för att snöeländet fortstätter och fortsätter och fortsätter. Jag halkar runt medan stora satans lappvantar faller utanför fönstret och det känns som om jag hamnat i helvetet utan ha fått chansen att välja.

Fast det kanske just är det som är meningen med livet? Att helevetet inte är någon option utan det som erbjuds oss att anta och acceptera. Lidande och illamående som kontrast till de små stunderna av lycka i Francis Macombers liv.

Som en zombie framlever jag denna svåra vinter. Visst, nyligen avbrutet av fölseda'sfirande, vilket var kul bortsett från anledningen. Men det känns närmast brottsligt att vi ska tvingas lägga all vår energi bara på att överleva. Det trodde jag gällde grottstadiet. Mentalt kanske det är där vi fortfarande befinner oss.

Så hanterar du din vårdepression, står det på löpsedlarna. Jag är inte deprimerad. Jag är förbannad. På min egen dumhet och slöhet som håller mig kvar i det här jävla björnlandet. Som gör mig så feg och handlingsförlamad, att jag hellre uthärdar medan näsan förfryser, än drar. Vart som helst. Bara det inte finns kyla, snö och mörker. Eller barrträd och skidor. Yllevantar, glykol, dubbdäck, jul, snöskovlar, blåa skoskydd, istappar, slalomkäppar, pimpelspön, sportlov, varm choklad med vispgrädde, kissekanor, curling ... you name it!
Enda tolerabla minusattribut jag tänka mig att godkänna är två isbitar i Camparin. Samt en apelsinskiva. Absolut inte citron!

1 kommentar:

  1. Du behöver nog gå till en hypnositör som får dig på positiva vintertankar! /Stefan

    SvaraRadera