fredag 26 mars 2010

Flockmentalitet

Jag har sagt det förut: Att alla går i flock åt samma håll innebär inte att dom vet vart dom ska. Det kan lika gärna bära rätt ner i avgrunden som upp i himlen om ingen tänker själv. Se bara på våldtäktsfallet som Uppdrag granskning rapporterade om härom kvällen. 4 000 personer stod bakom en stödgrupp för den dömde våldtäktsmannen och mobbade kollektivt ut flickan, offret.

Så sändes programmet. Och vips försvann facebookgruppen för gärningsmannen och ersattes av en ny för flickan. Det intressanta är att språkbruk och kommentarer är ungefär desamma i den nya "goda" gruppen som i den gamla "onda".

Må prästen brinna i helvetet. Hjärndöda rektorer borde sparkas. Folk som mobbade tjejen skulle ha rejält med stryk. Milt uttryckt.

Var kommer allt frustration ifrån? När uppstår den undertryckta vrede som tar sig uttryck i ett hat som fräser och glöder värre än lava?

Problemet med demokratin är väl att massan bara har rätt så länge som dom tycker rätt. Hur många som än står bakom Sverigedemokraterna i nästa val, 25 %, 50%, 100%, så kommer dom i alla fall att ha fel. Dom kommer att tycka fel, ha fel åsikter, om så varenda människa blev SD:are. Därom råder en enighet sprungen ur humanismen och omtanken om vår nästa. Men den omfattas inte av alla. Åtminstone inte alltid.

För plötsligt exploderar hatet och den lille mannens röst hörs högt över alla andras. Han skriker sig blå och hans frustration sveder marken under demokratins fötter. Den stora konspirationen är ute efter honom, alla ljuger, ingen kan man lita på. Men så länge det inte berättas i public service-tv om avgrundsvärlden där ute bland de sociala medierna, så fortsätter det. It's a jungle out there, my friend.

Kanske måste vi ta det onda med det goda. Erkänna att människan är ihoptotad så att hon både är ett svin och en ängel. Glad och ledsen. Elak och snäll. Kärleksfull och hatisk. Allt på en och samma gång, i en och samma förpackning.

Men då hamnar vi också i lägen där hela folk får spel, tar en psykopat till sitt hjärta och följer honom i flock rätt ner i helvetet. Till tonerna av Horst Wessel Lied eller Internationalen.

Är det inte bättre att redan från början använda hjärnan och försöka tänka själv? Och inte alltid ställa upp på lösningar som påstås vara för allas bästa. Visst får man trängas och buttas när man går mot färdriktningen. Men målet för vandringen kan bli överraskande gott om man bara håller ut.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar